Share on FacebookGoogle+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInPin on PinterestEmail to someoneshare on Tumblr

”Vissa människor tror att det smartaste sättet att trygga sitt välbefinnande är att isolera sig från andra och att arbeta hårt för bara sin egen lycka, utan att tänka på vad andra människor upplever. De tror förmodligen att om alla gjorde så, skulle vi alla vara lyckliga. Men resultatet skulle bli precis det motsatta. Istället för att vara lyckliga skulle de slitas mellan hopp och rädsla, och de skulle förstöra livet både för sig själva och för andra.” – Matthieu Ricard

Enligt den buddhistiska munken och lyckoforskaren, Matthieu Ricard, går livet ut på att utveckla vår förmåga till medkänsla. Då blir livet som bäst.

Medkänsla täcker in en mängd olika mänskliga kvaliteter. Den har sitt upphov i den altruistiska kärleken – önskan om att alla varelser hittar lycka och slipper lida. Omtanke och empati uppstår naturligt när vi känner igen våra egna önskningar och värderingar hos andra. Att vi inte vill lida är djupt rotat inom oss och något som vi alla har gemensamt. Vi har alla upplevt lidandets smärta.

Överdriven empati kan trots det bli rätt utmattande. Vi känner och tar in smärtan och lidandet hos andra runt oss, men hittar inte rätt sätt att agera. Vi kan vada genom elände, helt deprimerade av de omständigheter som omger oss. Medkänsla bidrar till att vi kan omvandla en djup omtanke för andra till passande handlingar som faktiskt hjälper. Det handlar inte bara om att förstå andras lidande, utan om att förhöja omtanken genom meningsfull handling. Den här enkla berättelsen visar hur en mans medkänsla hjälpte till att förvandla livet för en barn som hade det svårt:

Julio Diaz är en socialarbetare som bor Bronx i USA. Varje kväll efter jobbet, hoppar han av sin timslånga tunnelbaneresa en station tidigare så att han kan äta på sitt favoritställe. En kväll när han klev av sitt tåg på en nästan tom perrong kom en kille i yngre tonåren fram och rånade Diaz på hans pengar under knivhot. ”Varsågod,” sa Diaz och gav sin plånbok till tonåringen. Tonåringen börjar gå därifrån, men Diaz ropar efter honom: ”Hallå, du glömde något!” Om du tänker gå runt och råna folk hela kvällen, kan du lika bra ta min rock också, så att du slipper frysa. Tonåringen tittar förvånat på honom och frågar Diaz varför han sade så. ”Du, om du är villig att riskera din frihet för några dollar, då måste du verkligen vara i behov av pengar,” svarade Diaz. Därpå frågande han killen om han ville följa med Diaz favoritrestaurang. Diaz insåg att killen verkligen kunde behöva lite hjälp.

På restaurangen förvånades tonårskillen av Diaz vänlighet gentemot personalen och till och med diskaren. När måltiden gick mot sitt slut tittade Diaz upp på tonåringen och sa: ”Tja, du måste betala för detta eftersom det är du som har min plånbok.” Båda skrattade. Diaz erbjöd sig då att betala om han bara fick tillbaka sin plånbok. Utan minsta tvekan räckte den unga killen över plånboken. När de skulle skiljas vid kvällen slut, erbjöd Diaz tonåringen tjugo dollar, men bad om att få något i gengäld. Utan tvekan räckte killen över sin kniv till Diaz.

Det här är en historia som passar perfekt in i vårt fokus på karma. Budskapet är lika enkelt som starkt:

”Även om du behandlar människor väl, så kan du bara hoppas att de i sin tur kommer behandla dig väl. Enklare än så blir det inte i vår komplicerade värld.”

This post is also available in: Engelska Nederländska Spanska Franska Tyska

Leave a Comment

Error: Please check your entries!