Share on FacebookGoogle+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInPin on PinterestEmail to someoneshare on Tumblr

Varje morgon när du står framför spegeln och ska sminka dig tänker du säkert på hundra saker samtidigt – vad du ska ha på dig, hur dagens schema ser ut och om du kommer att bli sen på grund av rusningstrafiken. En sak som du säkerligen inte funderar på när du sminkar dig, är att du är tar del av en ritual som har existerat i tusentals år.

Ända sedan 10 000 f. Kr. har människor använt kosmetika. Visserligen i ett annorlunda syfte och på annorlunda sätt, men att använda makeup är en av de egenskaper som definierar oss som människor. Läs vidare och följ med på en resa genom historien för att lära dig mer om smink och hur samhällets attityder kring makeup har utvecklats under århundradena.

Egyptisk makeup för massorna
Allt tar sin början i det gamla Egypten, där man i huvudsak inte använde kosmetika i syfte att förbättra utseendet, utan av medicinska och religiösa skäl. Egyptierna använde kohl till att markera ögonen för att hedra gudarna Horus och Hathor. Kohlen tillverkades av en blandning av bränd mandel, bly och oxiderat koppar. Genom att konstfullt filtrera blyet försvann giftigheterna, samtidigt som blyet fortfarande skyddade användaren från ögoninfektioner. Infektioner i ögonen var annars en överhängande risk på grund av att man levde i de torra öknar eller fuktiga träsk som omger Nilen. Från ungefär år 4 000 f. Kr. började egyptiska kvinnor att använda smink för sin skönhets skull. De malde malakit till ett grönt pigment att använda till ögonlocken och utvann röd färg från krossade kochenillsköldlöss för att måla läpparna med. En viktig skillnad i de gamla egyptiernas användning av kosmetika, är att makeup inte var en markör vare sig för social ställning eller kön. Alla egyptier oavsett bakgrund och kön, använde smink dagligen. En tvär konstrast till det gamla Kina, där varje dynasti hade sin egen färgpalett som kännetecknade släkttillhörigheten. I motsats till sina samtida gelikar i Egypten, var de lägre klasserna i Kina strikt förbjudna att använda färgad kosmetika. Både kineser och japaner använde däremot rispuder för att ljusa upp sin hud.

Dödande skönhet
Att ljusa upp huden är något som har förekommit i många civilisationer under historiens gång. Man ansåg att en ljus hud var ett tecken på förmögenhet (bristen på sol betydde att du inte behövde slita ute bland fälten) och livskraft. Ironiskt nog använde man inom många kulturer giftiga metoder för att åstadkomma det här ”hälsosamma” utseendet. Något som gjorde människor sjuka och ibland till och med tog livet av dem. De gamla grekerna använde blybaserad psimythion, för att bleka huden. Inom den italienska aristokratin använde man cerussa (blyvitt) och vissa gick till och med så långt som att fästa blodiglar bakom öronen för att ansiktet skulle dräneras på färg. Den regelbundna användningen av blybaserade produkter gjorde ofta huden grå och orsakade i vissa fall skallighet – inte egenskaper som typiskt brukar kopplas ihop med skönhet! Historiker har till och med spekulerat i att den engelska drottningen Elisabeth I dog av blodförgiftning på grund av att hon insisterade på att använda giftiga pigment för att bleka sin ansiktsfärg så fort hon skulle visa sig i publika sammanhang. I de flesta kulturer var blekning av huden en accepterad handling inom överklassen. Men om man däremot använde de oförädlade föregångarna till rouge eller läppstift utsatte man sin person för åsikter av mer skiftande karaktär.

Endast för skådespelare och prostituerade
I många kulturer har man genom tiderna sett ner på kvinnor som använt smink för att förbättra sitt utseende. För att citera den fascinerande boken Face Paint av kända makeupartisten Lisa Eldrige:

”Om du tittar på hur smink har använts genom historien, framgår det tydligt att den grad av frihet och rättigheter som kvinnor har haft i olika perioder, står i direkt samband med hur accepterat det var att måla sig. Generellt är föraktet mot makeup som värst i perioder när även kvinnoförtrycket var som störst.”

Under korstågen till exempel, ansågs det att kvinnor som använde smink förolämpade kristendomen. Detta eftersom man ansågs fåfäng om man ändrade på det utseende som Gud hade skänkt en. I perioder ända från det gamla Grekland och fram till renässansen ansåg man att omfattande användning av smink var vulgärt och bedrägligt. Det enda sammanhang där det var allmänt accepterat att bära smink var på scen eller om man var kurtisan och prostituerad. När rouge blev en favorit i det viktorianska England, var kvinnor hänvisade till att nypa sig själva i kinderna och bita sig i läpparna för att åstadkomma en rosig lyster. Det var inte förrän den moderiktiga hustrun till Edward VII, Alexandra av Danmark, gav sitt kungliga godkännande till makeup som kvinnor började känna sig komfortabla igen med att använda puder och rouge ute bland folk. År 1912 blev det i USA till och med ett politiskt ställningstagande att bära klarrött läppstift. Det betydde att man stöttade kampen för kvinnlig rösträtt.

Vita duken, massproduktion och innovation
Det som vi ser som modern kosmetika (från början av 1900-talet) har Hollywood att tacka för mycket. Termen ”makeup” växte fram som en förkortning av engelskans ”making up” som var ett uttryck man använde på filminspelningar. På 1930-talet köpte kvinnor magasin som innehöll ”stjärnornas skönhetstips” och som kunde handla om hur man skulle få Bette Davis ögon eller Jean Harlows läppar. Utvecklingen från något som makeupartister använde på filmstjärnor till produkter som kvinnor kunde använda hemma var ett direkt resultat av innovation och massproduktionens födelse. Rent historiskt brukar brittiska företaget Rimmel tillskrivas den första moderna versionen av mascara. Men den bestod egentligen mest av koldamm och oljegelé som blandats i en burk – en katastrof för den som ville uppnå ett prydligt resultat. Det var inte förrän 1958 när Helena Rubenstein presenterade Mascara-Matic – en pryl i pennstorlek där det följde med en ”borste” med metalfåror – som mascara gick att ha med i handväskan. Massproduktionen gjorde det också möjligt att tillverka ögonskuggspaletter istället för bara en enda matt färg i taget. Det gjorde att trenderna förändrades från det subtila 1950-talet till 1980-talet där allt var accepterat och fortsatt fram den sofistikerade shading som dagens kvinnor använder. Läppstift, som Coco Chanel kallade för ”en kvinnas främsta förförelsevapen”, kom inte formen av en hylsa förrän på 1930-talet. Rouge förvarade man i burkar, flaskor, papper eller folie fram till 1920-talet då puderdosan kom.

Sminkets historia är ett lika fascinerande som brokigt ämne. Här i bloggen har vi bara precis skrapat på ytan. Men nästa gång du ska sminka dig på morgonen kanske du kommer att känna dig tacksam över att ditt puder inte är giftigt samtidigt som du slipper oroa dig för att samhället kommer att vända dig ryggen bara för att du använder smink.

This post is also available in: Engelska Nederländska Spanska Franska Tyska Portugisiska, Portugal

Related posts

Leave a Comment

Error: Please check your entries!